Örnsköldsvik (som ingår i Biofuel Region) och SEKAB spelar en central roll. Redan 1986 började etanolbränsle på prov användas i två bussar i Örnsköldsvik, och 1989 rullade 30 etanolbussar i Stockholm. SEKAB levererade bränslet. Vi har alltså redan över 20 års erfarenhet av etanolbussar när många andra länder just börjar besluta om att på försök prova etanoldrift i kollektiv trafik (bland annat genom BEST-projektet). Idag finns över 600 etanolbussar i drift i Sverige och Scania är mycket aktiv i utvecklingen och ledande inom området. 1994 importerades de tre första så kallade bränsleflexibla bilarna (kan köras på både etanol och bensin), och det till Örnsköldsvik. Modellen var Ford Taurus FlexiFuel. Även en pump för etanolbränsle sattes upp i kommunen. Nu började BioAlcohol Fuel Foundation (BAFF) som bildades 1983 under namnet Stiftelsen svensk etanolutveckling (SSEU), att försöka förmå fler kommuner att satsa på etanol. Ett klassiskt problem à la hönan och ägget uppstod dock: vad ska komma först, bilar eller etanolpumpar? Så länge det inte finns några etanolbilar på vägarna, vem vill då sätta upp etanolpumpar? Men vem vill köpa en etanolbil om man inte kan tanka den någonstans?