Lasse Swärd har rätt – och fel

DN:s motorreporter Lasse Swärd skrev en krönika igår om EU-kommissionens önskemål om skärpta krav för biodrivmedel (vi har skrivit om det här och här). Helt rätt tänkt säger han och berömmer kommissionen för ett långsiktigt tänkande.

Ur vår synvinkel har Lasse Swärd och EU-kommissionen helt rätt. På lång sikt ligger det till så att vi måste använda våra resurser bättre – vi ska äta det som kan ätas och utnyttja restprodukter till sådant som biodrivmedel och biokemikalier.

Men samtidigt har de helt fel: marknaden för biodrivmedlen måste fungera för att andra generationens biodrivmedel ska gå att sälja – det är där skon klämmer, bara där. SEKAB jobbar hårt för att skapa affärer för cellulosatekniken och säljer redan idag andra generationens bioetanol, där råvaran dessutom är en restprodukt. (Kyl & Frysexpressen är ett bra case på hur man idag kan köra på andra generationens bioetanol, se filmen här.)

Men det är svårt att hitta investerare till fullskaliga anläggningar för andra generationens biodrivmedel, eftersom de kostar mycket pengar. Samtidigt måste dessa anläggningar finnas där för att första generationens biodrivmedel ska fasas ut. Dagens producenter får inte slås ut innan alternativen är på väg ut på marknaden. Då kommer fordonstillverkarna att satsa på andra tekniker, som antagligen bygger på fossila bränslen.

Den fråga vi ställer oss är alltså om det långsiktiga målet – andra generationens biodrivmedel – överlever utan att vi också försöker uppfylla de mer kortsiktiga – biobaserade drivmedel istället för fossila.

Kommentera »  |  Prenumerera »  |  Dela »

LTU gör smörsyra i Etanolpiloten – sockerplattformen ger nya möjligheter

I demoanläggningen vid SEKAB:s kemianläggning i Örnsköldsvik har vi utvecklat en process för att tillverka etanol av cellulosa – det är vad de flesta som hört talas om Etanolpiloten känner till. Namnet Etanolpiloten är dock inte helt rättvisande, tekniken är i grunden mycket bredare än bara etanol. Det visar till exempel LTU, Luleå Tekniska Universitet, som just nu experimenterar med att göra smörsyra i demoanläggningen.

LTU-projektet går ut på att framställa smörsyra från biomassa och är finansierat av Energimyndigheten. Det är ett delprojekt i Bio4Energy, som syftar just till att ta fram bioraffinaderiprocesser för produkter och energi från skogsråvara eller biologiska restprodukter – ett mål som rimmar mycket väl med det vi på SEKAB har sysslat med i Etanolpiloten sedan 2004.

Smörsyra, CH3CH2CH2COOH, är en mycket illaluktande karboxylsyra som bland annat står för den karaktäristiska doft som uppstår när smör härsknar. Även om den inte är särskilt aptitlig i sin rena form, så har den mängder av användningsområden i allt från smink till bioplaster. Många estrar av smörsyra används också i mat för att ge smaker som ananas och andra fruktsmaker.

Den cellulosaprocess som vi på SEKAB tillsammans med forskare från flera av Sveriges universitet har tagit fram har alltså många användningsområden utöver etanolframställning.

Sett ur den synvinkeln är processens första steg, där cellulosa från till exempel skogsrester omvandlas till socker, det allra viktigaste. Det är det steget som ger oss en lösning av olika sockerarter, det vi kallar en sockerplattform.

Beroende på vilka mikroorganismer som sedan får sockret som mat, så landar vi i olika slutprodukter. Den vanligaste organismen är jäst, som i vanliga fall används för att producera etanol . Det finns andra jästarter som ger andra typer av alkoholer och LTU arbetar nu med en bakterie som omvandlar sockret till smörsyra.

Det här är väldigt spännande forskning och ett område som blir allt större och viktigare och som i framtiden kommer att ha en enorm betydelse – både kommersiellt och för miljön.

Kommentera »  |  Prenumerera »  |  Dela »

Fördelarna med etanol överväger tydligt, visar FORES-rapport

Vi på SEKAB har med goda skäl alltid varit övertygade om att etanolen spelar och kommer att spela en viktig roll i omställningen från fossila drivmedel, eftersom vi har gjort vår research och tagit vårt ansvar. Många har inte delat vår övertygelse och varje gång en ny vetenskaplig rapport sett dagens ljus så har den sanningen som gällt under en period. Sedan har det kommit en ny.

Nu i dagarna presenterade tankesmedjan Fores en ambitiös litteraturstudie för att försöka få ett svar på hur man egentligen ska se på etanolen utifrån dagens forskningsläge. Man har gått igenom 192 vetenskapliga artiklar och kommit fram till att en majoritet av dem ger ett bra stöd för att använda bioetanol som drivmedel.

Man har granskat etanolen utifrån fem viktiga aspekter och i samtliga är det positiva resultat som överväger:

  • Markanvändning: vilken blir effekten av förändrad markanvändning, inklusive avskogning, om företräde ges till etanolproduktion?
  • Mat kontra bränsle: vilka blir effekterna på tillgången och priset på mat om produktionen av etanol ökar?
  • Utsläpp av växthusgaser: vilken blir effekten på växthusgasutsläppen när etanol används istället för fossila bränslen?
  • Potentiell fordonsflotta: vilken är den potentiella storleken på en etanolbaserad fordonsflotta? Kommer etanol att kunna täcka en betydande del av världens framtida bränslebehov?
  • Sociala frågor: Hur påverkar etanolproduktionen de lokala förhållandena i produktionsområdet, exempelvis gällande arbetstillfällen, välfärd, folkhälsa med mera?
  • Ekonomiska frågor: är etanol kostnadseffektivt ur ett livscykelperspektiv?

Rapporten ger oss ett tydligt svar på dessa fem frågor och svaren är alltså till etanolens fördel.

Vi har redan sett att av de stora biodrivmedlen idag så är etanolen den med bäst klimatfördelar – biodiesel och RME har av olika orsaker inte kunnat ge samma effekter. I och med det här kan vi lämna dessa delar av debatten bakom oss och ta oss vidare i implementeringen. Etanol är en bra lösning för både tung transport och persontrafik och med andra generationens drivmedel inom räckhåll och fortsatt utveckling av motorteknik kommer vi att se allt bättre resultat.

Utöver punkterna som FORES har gått igenom så finns det andra som är svårare att beforska. De rör själva debatten kring biodrivmedel kontra fossila drivmedel och hur vi ska bestämma när det är legitimt att använda ett biodrivmedel. Vilka kriterier ska vara uppfyllda? Vi ser idag 2012 fortfarande ingen ursprungsmärkt, klimatmärkt, eller rättvisemärkt olja, krav som ofta ställs på biodrivmedel. När får vi se en sådan?

Och var i ekvationen räknar vi in fördelen av att biodrivmedel, förutom att minska utsläpp av fossil CO2, droppe för droppe hjälper oss bort från ett mycket osunt globalt beroende av olja – en resurs som det förs krig om och som är på väg att ta slut. Biodrivmedlen ska självklart ha kritik om den är befogad, men de är en del av en samhällsutveckling åt rätt håll.

Kommentera »  |  Prenumerera »  |  Dela »

En komplicerad fråga ska ha komplicerade svar

ATL (Lantbrukets Affärstidning) publicerade en bra debattartikel av Svebios vice vd och biodrivmedelsexpert Lena Dahlman och informationschefen Kjell Andersson i fredags. Där man skriver att ”Det finns stor potential att odla både livsmedel och energigrödor i Europa, i Afrika och i Latinamerika”

Frågan om ILUC (Indirect land use change), tillgänglig åkermark och möjligheterna med biodrivmedel från jordbruket är stor, komplicerad och på många sätt avgörande för framtiden. Den är viktig för oss som arbetar mitt i frågan varje dag, men också för hela samhället på både lokal-, EU- och global nivå.

Det är lätt att halka ner i populistdiket i diskussionerna. Det finns så mycket fattigdom och svält i världen så att det i mångas öron låter som vansinne att använda vete, majs och raps för att göra drivmedel. I vissa fall stämmer det, men inte alltid och inte på alla platser.

Vi har inte en global planekonomi där vi alla delar på en stor hög mat. Det är avancerade system som påverkar priser och tillgång på spannmål. Det är, som många argumenterat, inte ens säkert att lägre spannmålspriser på världsmarknaden är den välsignelse man skulle önska. Det finns även risker att låga priser påverkar jordbrukare i utvecklingsländer negativt genom att påverka deras möjlighet att konkurrera.

Man får inte heller glömma att finanskraschen 2007 och fastighetsbubblan 2008 också drev fram en ökande spekulation i spannmål, vilket idag har en påverkar globala spannmålspriser.

Som tur är verkar många reagera på samma sätt som vi i branschen har gjort på EU-komissionens förslag om en ILUC-faktor på biodrivmedlen . Det går inte att döda en marknad och samtidigt hoppas på att den ska utvecklas.

Kommentera »  |  Prenumerera »  |  Dela »