Klimatsmarta lastbilar– så blir de ännu fler

Tidigare i höst presenterade Scania äntligen sin nya 13-liters motor för ED95 för den senaste lastbilsgenerationen. Den starka motorn gör det möjligt att köra på etanol för både fjärrtrafik och anläggningskörning. Eftersom ED95 minskar koldioxidutsläppen med upp till 90 procent jämfört med diesel innebär detta ännu större potential att minska utsläppen från godstransporter. Det måste vi ta vara på!

Den hårda konkurrensen och de små marginalerna för många åkerier gör dock att många aktörer kan behöva en extra knuff för att ta steget och satsa på fordon som kan köras på biodrivmedel. Därför är det bra att myndigheten Trafikanalys nyligen fått regeringens uppdrag att analysera om det behövs fler styrmedel för att ställa om den tunga fordonsflottan. Vi ser fram emot deras förslag den 1 mars nästa år.

Vi på SEKAB har länge förordat en ”lastbilspremie” för att sänka tröskeln för investeringar i klimatsmarta fordon. En liknande möjlighet vore att premiera ”miljölastbilar” genom att införa en dubbel avskrivning, som Fossilfritt Sveriges samordnare Svante Axelsson föreslagit. Båda alternativen gynnar ny teknik och skulle kunna skynda på övergången till förnybart inom den tunga trafiken.

Ett litet steg i positiv riktning togs när EU-parlamentet den 18 oktober röstade för att införa koldioxidkrav på lastbilar. Enligt parlamentet ska utsläppen från nya lastbilar minska med 20 procent till 2025 och 35 procent till 2030, vilket är tuffare än de 15 respektive 30 procent som EU-kommissionen föreslog. Det är en bra ambition, men samtidigt är det en missad möjlighet.

Tyvärr räknar EU-förslaget bara på utsläppen från avgasröret, helt utan hänsyn till bränslets ursprung. Det är ett förlegat förhållningssätt. Klimatpåverkan måste förstås ses i ett livscykelperspektiv, från ”well to wheel”, för att skapa incitament för biodrivmedel. Med ett livscykelperspektiv får man fram den verkliga klimatnyttan för olika drivmedel. Detta oavsett om drivmedlet har fossilt eller biologiskt ursprung, liksom om biodrivmedlet producerats med stor eller liten klimatnytta, något jag skrev om i mitt förra inlägg. Nu missar EU helt att ta hänsyn till om bränslet är fossilt eller förnybart.

Förra året beslutade EU-kommissionen att Sverige får fortsätta att ge rena och höginblandade biodrivmedel skattelättnader till och med 2020. Det är mycket positivt, men det är oklart vad som händer efter 2020. De höginblandade biodrivmedlen måste fortsätta att ligga utanför reduktionsplikten även efter 2020. Jag hoppas att även Energimyndigheten kommer fram till det i sin utredning som presenteras i juni nästa år. Höginblandade biodrivmedel är en förutsättning för att vi ska lyckas nå en fossiloberoende fordonsflotta 2030.

@NordgrenLena på twitter

1 kommentar »  |  Prenumerera »  |  Dela »

Så kan etanolens uppsving i Sverige förstärkas

Som jag skrivit om i tidigare bloggar här och här står etanol för tre fjärdedelar av världsproduktionen av biodrivmedel och marknaden växer så det knakar. För tio år sedan låg Sverige i framkant när det gäller etanolanvändning, var fjärde ny bil var då en etanolbil, men sedan dess har vi blivit rejält omkörda av andra länder.

I Sverige har vi i stället på senare tid haft stort fokus på elektrifiering och HVO. Båda dessa är förstås mycket viktiga i omställningen av transportsektorn. Men bred elektrifiering ligger fortfarande några år fram i tiden och tillgången till hållbar HVO är begränsad.

I ett läge när det inte finns någon tid att förlora i klimatarbetet är det oroande att försäljningen av biodrivmedel har fallit under året. I början av november fattade riksdagen dessutom beslut om att PFAD, som används i HVO, ska omklassificeras från den 1 juli 2019, så att den inte längre räknas som restprodukt. I praktiken betyder det att PFAD-baserad HVO kommer att försvinna från marknaden. Det är bra, men det betyder samtidigt att det blir än viktigare att få fart på svensk biodrivmedelsproduktion och att de hållbara biodrivmedel som redan finns tillgängliga ges goda förutsättningar att växa.

Och det finns positiva signaler. Sedan årsskiftet är E85 helt skattebefriat, och det syns också direkt i statistiken. När bensinpriset var högt under sommaren fyrdubblades försäljningen av E85 jämfört med början på året, om än från väldigt låga nivåer. Och i oktober var försäljningen dubbelt så stor som oktober förra året. Utvecklingen visar hur viktigt det är att de förnybara alternativen inte är dyrare än de fossila. Ryckigheten måste upphöra om E85 ska ha någon chans alls att återhämta sig. Det är sorgligt att vi som har en så välutvecklad infrastruktur för E85 inte tar tillvara möjligheten till snabba utsläppsminskningar från trafiken.

Samtidigt är det djupt olyckligt att det har startat en debatt där klimatnyttan med biodrivmedel ifrågasätts. Grunden är en debattartikel i Dagens Nyheter som jämför klimatnyttan från biodrivmedel med fossila drivmedel. Artikeln landar i slutsatsen att fossila drivmedel är bättre för klimatet. Orsaken skulle vara att det ger lägre utsläpp om det vuxit skog i stället för grödor på den mark som används för produktion av biodrivmedel.

Artikeln har på goda grunder kritiserats av både företag och forskare. En kritik är att artikeln utgår från de sämsta exemplen på biodrivmedelsproduktion, en annan att det finns betydande möjligheter att utnyttja restprodukter från både jordbruk och skogsbruk. En tredje kritik är att artikeln inte heller tar hänsyn till att även skog behöver avverkas för att fortsätta ta upp koldioxid. Att odla grödor på en markyta som i en årlig cykel tar upp koldioxid från luften och omsätter det i ett biodrivmedel ger en cirkulation av kol. Frågan är hur stor upptagningen är. Att plantera skog på markytan ger samma cykel, fast i ett längre tidsperspektiv.

Vi på SEKAB vet att det går att producera biodrivmedel från både jordbruksprodukter och skogsråvara och att potentialen är stor. Med förutsägbara spelregler som stimulerar efterfrågan kan en ny industri växa fram i Sverige, en industri som producerar så stora volymer klimatsmarta drivmedel att utsläppen från vägtrafiken minskar snabbt.

Under lång tid har vi i branschen efterfrågat långsiktiga spelregler för biodrivmedel. När Energimyndigheten genomför sin översyn av reduktionsplikten behövs tydliga besked om kvoternas utveckling fram till 2030. Samtidigt behövs ett långsiktigt besked om de höginblandade biodrivmedlen. Dessa måste få fortsatt skattebefrielse och möjlighet att konkurrera med de fossila alternativen. Vi kan inte förlita oss på låginblandning för att nå målet en fossiloberoende fordonsflotta.

I mitt nästa blogginlägg kommer jag skriva specifikt om hur utsläppen från den tunga trafiken kan minska.

@NordgrenLena på twitter

Kommentera »  |  Prenumerera »  |  Dela »

Etanol fortsätter växa globalt – när tar den fart i Sverige igen?

Etanolen fortsätter att växa globalt och är det överlägset största biodrivmedlet. Ett exempel är Frankrike, där ett ”konverteringskit” för personbilar ihop med klart lägre pris för E85 än för bensin har fått fart på marknaden. Men i Sverige har framgångssagan med E85 slarvats bort, och låginblandning som E10 har ännu inte införts. När ska vi igen på allvar ta tillvara de stora utsläppsreduktioner som etanol kan bidra med?

Tre fjärdedelar av världsproduktionen av biodrivmedel utgörs av etanol. Som jämförelse står HVO, som är det mest använda biodrivmedlet i Sverige i dag, för mindre än 5 procent av världsproduktionen. Både produktion och efterfrågan av etanol väntas dessutom fortsätta öka starkt de kommande åren, framför allt i Nord- och Sydamerika respektive i Asien. Här har Sverige stora möjligheter att utnyttja den starka efterfrågan på hållbart producerad etanol. Vi skulle kunna producera stora volymer från hållbart odlade råvaror, liksom från restprodukter från jord- och skogsbruk.

I USA blandas redan 10 procent etanol in i nästan all bensin, E10, och E15 erbjuds på flera stationer. I maj nästa år väntas ändringar i regelverken som möjliggör en bred övergång till E15. I Brasilien har man redan E27 som standard för låginblandning och 90 procent av nybilsförsäljningen är dessutom flexifuel-bilar. Trots att Brasilien redan är den näst största producenten av etanol (efter USA) beräknas det planerade RenovaBio-programmet kunna leda till en fördubbling av etanolproduktionen de kommande åren.

Även i Asien väntas både produktion och användning öka kraftigt. I Kina planeras E10 införas till 2020 och i Indien till 2025. I dessa länderna handlar det om enorma volymer etanol. I Thailand går man steget längre och planerar att förbjuda inblandningar under 20 procent från och med 2027.

I Europa är utvecklingen inte lika stark som i övriga världen, bland annat på grund av osäkerhet kring EU:s regelverk. Men E10 har slagit igenom i ett antal länder. I Finland och Belgien står E10 för 70–80 procent av bensinmarknaden. Även i Frankrike används E10, och där har även E85 tagit fart på senare tid. För ett knappt år sedan godkändes ett ”konverteringskit” för personbilar som gör att vanliga bensinbilar kan köras på E85. I Frankrike är E85 betydligt billigare än bensin, vilket lockar många att konvertera. Kostnaden på runt 7 000 kronor ska kunna betala sig på cirka 1,5 år.

Låginblandade bensinalternativ som E10, E15, E20, E27 liksom höginblandad E85 är alltså på frammarsch runt om i världen. I Sverige når vi inte ens upp till E10 och vår framgångssaga med E85 har slarvats bort. Globalt tar man tillvara på de stora utsläppsminskningar som etanol kan bidra med. Har vi i Sverige, som vill vara ett föregångsland på klimatområdet, råd att inte göra detsamma?

I år har försäljningen av etanol börjat öka igen och i mitt nästa blogginlägg kommer jag berätta vad vi behöver göra för att förstärka den trenden.

@NordgrenLena på twitter

Kommentera »  |  Prenumerera »  |  Dela »

Inspiratörer för hållbar livsstil 2017
60 Grönaste Bloggarna 2014