Så kan etanolens uppsving i Sverige förstärkas

Som jag skrivit om i tidigare bloggar här och här står etanol för tre fjärdedelar av världsproduktionen av biodrivmedel och marknaden växer så det knakar. För tio år sedan låg Sverige i framkant när det gäller etanolanvändning, var fjärde ny bil var då en etanolbil, men sedan dess har vi blivit rejält omkörda av andra länder.

I Sverige har vi i stället på senare tid haft stort fokus på elektrifiering och HVO. Båda dessa är förstås mycket viktiga i omställningen av transportsektorn. Men bred elektrifiering ligger fortfarande några år fram i tiden och tillgången till hållbar HVO är begränsad.

I ett läge när det inte finns någon tid att förlora i klimatarbetet är det oroande att försäljningen av biodrivmedel har fallit under året. I början av november fattade riksdagen dessutom beslut om att PFAD, som används i HVO, ska omklassificeras från den 1 juli 2019, så att den inte längre räknas som restprodukt. I praktiken betyder det att PFAD-baserad HVO kommer att försvinna från marknaden. Det är bra, men det betyder samtidigt att det blir än viktigare att få fart på svensk biodrivmedelsproduktion och att de hållbara biodrivmedel som redan finns tillgängliga ges goda förutsättningar att växa.

Och det finns positiva signaler. Sedan årsskiftet är E85 helt skattebefriat, och det syns också direkt i statistiken. När bensinpriset var högt under sommaren fyrdubblades försäljningen av E85 jämfört med början på året, om än från väldigt låga nivåer. Och i oktober var försäljningen dubbelt så stor som oktober förra året. Utvecklingen visar hur viktigt det är att de förnybara alternativen inte är dyrare än de fossila. Ryckigheten måste upphöra om E85 ska ha någon chans alls att återhämta sig. Det är sorgligt att vi som har en så välutvecklad infrastruktur för E85 inte tar tillvara möjligheten till snabba utsläppsminskningar från trafiken.

Samtidigt är det djupt olyckligt att det har startat en debatt där klimatnyttan med biodrivmedel ifrågasätts. Grunden är en debattartikel i Dagens Nyheter som jämför klimatnyttan från biodrivmedel med fossila drivmedel. Artikeln landar i slutsatsen att fossila drivmedel är bättre för klimatet. Orsaken skulle vara att det ger lägre utsläpp om det vuxit skog i stället för grödor på den mark som används för produktion av biodrivmedel.

Artikeln har på goda grunder kritiserats av både företag och forskare. En kritik är att artikeln utgår från de sämsta exemplen på biodrivmedelsproduktion, en annan att det finns betydande möjligheter att utnyttja restprodukter från både jordbruk och skogsbruk. En tredje kritik är att artikeln inte heller tar hänsyn till att även skog behöver avverkas för att fortsätta ta upp koldioxid. Att odla grödor på en markyta som i en årlig cykel tar upp koldioxid från luften och omsätter det i ett biodrivmedel ger en cirkulation av kol. Frågan är hur stor upptagningen är. Att plantera skog på markytan ger samma cykel, fast i ett längre tidsperspektiv.

Vi på SEKAB vet att det går att producera biodrivmedel från både jordbruksprodukter och skogsråvara och att potentialen är stor. Med förutsägbara spelregler som stimulerar efterfrågan kan en ny industri växa fram i Sverige, en industri som producerar så stora volymer klimatsmarta drivmedel att utsläppen från vägtrafiken minskar snabbt.

Under lång tid har vi i branschen efterfrågat långsiktiga spelregler för biodrivmedel. När Energimyndigheten genomför sin översyn av reduktionsplikten behövs tydliga besked om kvoternas utveckling fram till 2030. Samtidigt behövs ett långsiktigt besked om de höginblandade biodrivmedlen. Dessa måste få fortsatt skattebefrielse och möjlighet att konkurrera med de fossila alternativen. Vi kan inte förlita oss på låginblandning för att nå målet en fossiloberoende fordonsflotta.

I mitt nästa blogginlägg kommer jag skriva specifikt om hur utsläppen från den tunga trafiken kan minska.

@NordgrenLena på twitter

Kommentera »  |  Prenumerera »  |  Dela »  |  

Kommentera inlägget

*

*



Inspiratörer för hållbar livsstil 2017
60 Grönaste Bloggarna 2014