Publicerad i Di 13 januari 2026

I dag samlas företrädare för Europas kemiindustri i Nederländerna för krissamtal om branschens framtid. Detta i ett läge där den europeiska basindustrin fortsätter tappa produktion, investeringar och konkurrenskraft. Här finns ingen tid att förlora om Europa vill bevara sin industriella relevans, skriver Emil Källström, vd på Sekab.

Det går knappast att överdriva hur allvarligt läget är för stora delar av den europeiska industrin. Runtom vår kontinent och gemensamma union faller industriella bastioner. Inom kemiindustrin har Frankrike, Tyskland och Storbritannien minskat sin samlade produktion med 12, 18 respektive 30 procentenheter de senaste åren. Mönstret går igen i flera andra branscher. De negativa trenderna är dessutom korsbefruktande längs med och mellan värdekedjor.

Europas basindustrikris är inte lika högt upp på dagordningen i Sverige som den är i många av våra grannländer. I någon mån är det naturligt. De ekonomiska problemen är värre i många andra EU-länder, och svensk industri är generellt mer produktiv och välinvesterad än EU-snittet.

Det är dock mycket viktigt att vi inte låter oss invaggas i en falsk trygghet. Dels ser också stora delar av den svenska exportindustrin, inte minst inom process- och basindustri, sedan en tid en vikande konjunktur och försämrade resultat. Men vi hotas också om våra traditionella exportmarknader viker ytterligare. Bakom siffrorna finns i praktiken nu nedlagda fabriker som tidigare producerade tack vare insatsvaror som inte sällan köptes från svenska företag. Om denna situation förvärras kommer också konsekvenserna i Sverige att följa samma väg.

Den samlade problembilden har växt fram under lång tid men under de senaste åren gått från illa till värre. Ett klimat för investeringar som generellt försvagats tillsammans med Europas generella konkurrenskraft, kriget i Ukraina som inneburit kraftigt höjda energipriser och som en följd av detta ett Tyskland som gått från draglok till sänke.

Det senaste året har vi dessutom sett en kraftigt ökad import av inte minst asiatiska rå- och färdigvaror. En stor del av detta utgörs av ren dumpning, frikopplat från normal marknadslogik. De volymer som dumpas in i EU utgörs av det mest ohållbara man kan tänka sig, såväl ur ett miljömässigt som geopolitiskt perspektiv. På stål har denna problembild redan inneburit initiativ om europeiska skyddstullar. Detta verktyg behövs sannolikt på fler områden, varav kemikalier är ett.

Idag, på årets trettonde dag samlas företrädare för Europas kemiindustri i Geleen, Nederländerna, för att diskutera dessa frågor. Det handlar om något så fundamentalt som branschens existens. I kontakter med kontinentaleuropeiska branschkollegor är allvaret påtagligt. Man är genuint orolig för sin överlevnad.

Mötet sker inom Critical Chemicals Alliance, som har bildats på initiativ av EU- kommissionen. Detta sker på basis av insikten att basindustrin utgör grunden för all form av industriell ekonomisk aktivitet. Tappar Europa kemin, stålet och ett antal andra tunga industrigrenar kommer vi snart att vara helt irrelevanta inom all form av industriell verksamhet.

EU-kommissionens initiativ är därför både nödvändigt och välkommet. Som svensk representant i Critical Chemicals Alliance tar jag med mig tre grundläggande ingångsvärden i diskussionerna:

  1. Vi har ingen tid att förlora. Europeisk kemiindustri behöver andrum. Det enskilt snabbaste verktyget är skyddstullar för att åstadkomma ett kortsiktigt men generellt handlingsutrymme.
  2. Europeisk industri måste fortsätta investera och förnyas. Detta har bäring på en lång rad förbättringsområden, alltifrån tillståndsprocesser till energipriser. Vi kommer inte kunna backa oss ur den situation vi befinner oss i.
  3. Den gröna omställningen är alltjämt en möjlighet för Sverige. Om vi hindrar importen av världens mest miljödåliga kemikalier och fortsätter omställningen kommer detta gynna svenska industrier mer än många andra. Detta då vi redan i dag kan erbjuda CO2-effektiva produkter och har utomordentliga förutsättningar att leda utvecklingen – om marknad och betalningsvilja finns.

När en av den europeiska basindustrins grenar nu samlas är det i praktiken Europas roll i världen som står på dagordningen. Utan industriell styrka finns inga förutsättningar för vare sig välfärd, ekonomisk framgång eller geopolitisk relevans.

Emil Källström, vd, Sekab