I Örnsköldsviks bioraffinaderiområde har det producerats etanol i över 100 år. Etanol var den restprodukt man fick vid tillverkning av pappersmassa. Idag tillverkas specialviskos och etanolen är klassad som hållbar råvara.
Här finns också Sekab och vår huvudsakliga råvara är etanol. Vi förädlar etanol till en rad baskemikalier och kemiprodukter. Vi utvecklar också nya tekniker för att tillverka etanol utifrån celluosabaserad biomassa som till exempel rester från skogs- och sågverksindustrin.
Användningsområdena för etanol är många och i princip kan allt som idag tillverkas av olja i stället tillverkas av etanol.
Etanol kan framställas dels genom biologiska processer som till exempel jäsning, dels syntetiskt. Syntetisk framställning av etanol sker inom oljeindustrin med olja som råvara. Metoden innebär att vatten katalytiskt anlagras till eten. Slutprodukten blir en fossilt baserad etanol. Biologisk framställning av etanol sker med cellulosabaserad råvara och ger en biobaserad etanol.
Biobaserad etanol är ett bra val för klimat och miljö och all etanol som idag tillverkas av fossil råvara skulle kunna tillverkas av förnybar och biologisk råvara.
Den här etanolen klassificeras som andra generationens etanol, eftersom råvaran som används är en restprodukt från en redan befintlig tillverkning, i detta fall specialcellulosa för viskos. I dagligt tal kallas den också för skogsetanol. Den första generationens etanol framställs ur jordbruksprodukter som sockerrör, spannmål eller majs.
Idag använder SEKAB den här etanolen för att erbjuda en serie premiumprodukter inom både kemi och drivmedel. Dessa produkter är förnybara, hållbara och har extremt bra klimategenskaper.
Andra generationens etanol har två stora fördelar. För det första ger den enorma klimatfördelar jämfört med fossila drivmedel, ännu större än vanlig bioetanol. För det andra finns inte risken att den konkurrerar med produktion av mat eftersom den produceras av en restprodukt.
Det är bland annat av dessa orsaker Sekab har tagit fram en dedikerad process för att ta fram bland annat etanol ur olika typer av biomassa och vedråvara, en process med mycket breda användningsområden. Vi ser redan idag en stor efterfrågan och intresse för andra generationens etanol och vi vill se en storskalig produktion så fort som möjligt.
Etanol är en färglös flyktig och lätt antändbar vätska med karaktäristisk smak och lukt.
Kemisk formel
C2H5OH
Kokpunkt
78,37 °C
Densitet
789 kg/m³
Molarmassa
46,07 g/mol
Smältpunkt
−114,1 °C
CAS-nummer
64-17-5
Synonymer
Etylalkohol, alkohol, sprit
Sekab har utvecklat en process för tillverkning av etanol från cellulosa, en råvara som finns i närmast obegränsade mängder. Etanolen är en mångsidig kemikalie som kan ersätta olja både som drivmedel och som råvara i mängder av kemiska processer.
Cellulosa ingår i nästan allt växtmaterial och är det vanligaste organiska materialet på planeten. Det består av långa kedjor av sockermolekyler som är mycket svåra att bryta ned. Sekab har i 20 år tillsammans med forskare från universiteten i Umeå och Luleå utvecklat en process som med hjälp av värme, svaga syror och enzymer kan bryta ut sockret ut ur cellulosan och omvandla det till etanol. Det fina är att alla länder har någon form av cellulosabaserad biomassa som går att förädla till etanol.
Det finns många fördelar med cellulosaprocessen. En av de viktigaste är att restprodukter från jordbruket och skogsindustrin kan utnyttjas och alla länder har någon form av cellulosabaserad biomassa att använda. Används halmen istället för axet från vetet när säden är skördad så tas inga livsmedel i anspråk för framställningen av etanol. I sockerindustrin kallas det som blir kvar av sockerröret för bagass. Används även den för att framställa etanol kan produktionen per hektar ökas från 8000 till 12 000 liter– hela 50 procent. Råvarorna är många, allt från träflis och pappersrester till bagass, majsrester och halm kan användas.
Cellulosaetanol ger stora fördelar i form av bättre utnyttjad mark och högre energiutbyte. Processen kan också kombineras med ett värmekraftverk för att göra el och värme av resterna eller ett bioraffinaderi för biogasproduktion. Då kan så mycket som 85 procent av det totala energiinnehållet i råvaran tas till vara.