Höstens klimattoppmöte i Egypten blev inte någon framgångshistoria och på hemmaplan höjs tonläget i klimatdebatten medan de stora initiativen dröjer. Men det finns ändå anledning till optimism. När politiken står still måste näringslivet gå före och här är potentialen enorm. Det skriver Emil Källström och Eva-Marie Byberg på det gröna kemiföretaget Sekab.
Efter att ha varit märkligt frånvarande i valrörelsen har klimatpolitiken seglat upp som en av de allra mest debatterade politiska frågorna i Sverige. Man kan ha åsikter om innehållet, men kan vi in i 2023 ha en bred diskussion mellan politiska beslutsfattare och näringslivet kring vad som faktiskt skapar omställning är det en positiv utveckling. Det måste vara slut med duttandet med miljoner på småsatsningar och symbolpolitik. Nu behövs fokus på de stora linjer som driver industrins omställning.
Att näringslivet är motorn i utvecklingen framåt var tydligt på det i övrigt rätt mediokra COP27. De stora framgångarna skedde utanför förhandlingsrummen. Flera stora nya initiativ i samarbeten mellan företag och nationer presenterades under toppmötet. För den som vill bidra finns alla möjligheter att just nu, trots den generella besvikelse som råder efter klimattoppmötet, hitta likasinnade att slå följe med. Det ser inte minst vi som en grön aktör i den mycket fossiltunga kemiindustrin – efterfrågan på biobaserade alternativ har ökat markant de senaste åren när allt fler börjar se över sitt fotavtryck i hela värdekedjan. Samtidigt är det i en för tillfället svajig industrikonjunktur som styrsignalerna från politiken behövs som allra mest för att även i tuffare tider kunna se utväxling av investeringar i det hållbara.
Men konjunkturer vänder och det råder inget tvivel om att hållbarhet är en av de dominerande makrotrenderna. Omställning är inte en möjlighet, det är en verklighet.
Denna utveckling innebär också stora möjligheter för Sverige. Pågående våg av gröna industriinvesteringar tydliggör att vårt land och vårt näringsliv kommer att vara nyckelspelare i världens gröna omställning. Vill vi maximera våra hållbarhetsresultat och vårt värdeskapande finns dock ytterligare steg som måste tas, som allra senast i höstens klimatpolitiska handlingsplan. Listan kan göras lång: men låt oss lyfta två perspektiv.
- Inse att en modern och offensiv industripolitik kommer att vara en av de viktigaste motorerna för en effektiv klimatpolitik och för framtida svenskt välstånd. Här behövs politiskt fokus och beslutsamhet. Det är inte de exakta nivåerna på miljoner i exempelvis industriklivet som fäller avgörandet när företag ska fatta beslut om investeringar för miljarder. Tyngdpunkten måste ligga på att säkra stabila och långsiktiga spelregler. Industrins behov måste prioriteras i utvecklingen av elförsörjning, infrastruktur och när skattepolitiken ses över. När regeringen i vår bjuder in till samtal inför den klimatpolitiska handlingsplanen bör detta stå högst på agendan.
- Sätt upp tydliga mål för att minska oljeberoendet också i Europas industriproduktion. Inom EU har vi i dag bindande krav på medlemsländerna för att fasa ut fossila drivmedel, vilket påskyndat elektrifieringen av fordonsflottan. Detta arbetssätt kan med fördel appliceras på industriproduktion. Denna utfasning är redan på rull tack vare industrins egna hållbarhetsambitioner, men för att garantera snabbast möjliga framdrift och tillräcklig effekt måste politiken vara med och understödja. Här bör det svenska ordförandeskapet i EU peka ut en riktning, som dessutom ger möjlighet att lyfta svenska exempel i framkant.
Potentialen för omställning i industrin är en affärsdrivande faktor som gör att utveckling sker oaktat hur beslutsfähig politiken för tillfället är. Vi har inte tid att vänta. En framåtsyftande politik som vill se resultat måste fokusera på att skapa förutsättningar och styrsignaler som ger oss som redan börjat springa vind i ryggen.
Emil Källström
vd Sekab
Eva-Marie Byberg
hållbarhetschef Sekab